Livet är en klättring, ska inte trilla ner igen


Jag har insett nu att livet är inte mycket mer än vad man gör det till, och efter igår har jag förstått att jag måste skärpa mig och ta tag i mitt liv ordentligt innan jag sårar någon jag älskar!

Igår var jag hemma från skolan, pga huvudvärk men på eftermiddagen mådde jag mycket bättre så mötte Andreas så han följde med mig hem. Vi låg i soffan och mös hela dagen och kvällen, senare på kvällen kom alla mina känslor om de som inte hörde till fram och allt blev mer eller mindre skit. Jag gick ut i regnet för att följa honom hem och lösa alltihop, det slutade för bra och jag ville inte lämna honom men det fick jag göra ändå. Cyklade hem i spöregn med tunna och framförallt dygnsura kläder. Innan jag gick och la mig blev de en varmdusch och sen varm choklad med en macka till.

Imorse försov jag mig och tog bussen halv 9, men trots det så kom jag inte försent för de visade sig att vår svenska lärare var sjuk så vi hade håla ännu en gång. Vi satt och väntade i en timme på samhällen och hade lektion i 40 minuter och sen blev det att vänta i två timmar på denna lektionen, engelskan. Vi jobbar med skräck, och ska därför skriva en historia om något men kommer inte på någonting så får tänka på det i helgen, ska vara klart till onsdag. Fixar det. Snart slutar jag och då ska jag hem & få reda på om ifall jag ska träffa Andreas eller inte, om jag inte ska det blir det en hemma kväll med film i massor och god mat & lite godis, ibland får man vara extra busig.

Vi får se hur det blir, mer om det senare eller nästa gång jag skriver. Kram


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0