Nu är första filmen slut och den andra startade jag nyss. Det blev På rymmen med Pippi Långstrump men om jag tröttnar på den bytar jag till Emil i Lönneberga för de filmerna kan man se hur många gånger som helst utan att tröttna, utan man skrattar varje gång man ser filmerna med honom. Min gullunge Emil är en kopia av han i Lönneberga, ett riktigt litet busfrö som heter på en massa bus varje dag. Men vem gjorde inte det som liten unge?

Ska ut i köket nu och ta upp några jordgubbar till mig. De andra åt det tidigare ikväll men då var jag alldeles för ledsen för att äta. Hatar att tröstäta som det är nu, innan älskade jag det - men man förändras som tur är!

Vi hörs när jag skriver mitt godnatt inlägg. Kram